Jag borde vara smått panikartad vid det här laget. Har två prov imorgon och har precis börjat plugga på det ena :p lite olikt mig men jag orkar bara inte. Ska bli skönt när morgondagens skoldag är över...
 
Dagens ord: Ta allt med ro om det nu inte skiter sig, panika då istället! 

Tänk att Mario lyckades förändra så mycket på bara två dagar...

Dagens ord: mario Mario MArio MARio MARIo MARIO MARIO

Det bästa med lördagar är inte att man får sova. Sömn kan lätt tas ifrån mig, tillexempel av en mamma som väcker en vid halv tio utan hänsyn till mina sömnbehov.
Inte heller är det bästa att man oftast har en rolig kväll att se fram emot. Den kanske inte blir lika kul som man först trodde.
Ingen skola är inte heller det bästa med dagen lördag. Har jag mycket läxor blir lördagen ofrivilligt en dag med lite plugg.

Stora delar av lördagen tillbringar jag på ett golv. Leker med gossedjur. Läser böcker. Amanda äger en stor del av min lördagstid.

Dagen lördag är till för att slösas bort. Meningslösa minuter som inte är värda att minnas.

Det bästa med lördagar är att det kommer en söndag dagen efter. En dag till i samma stil som lördagen...

Dagens ord: Carpe Diem!

Godis är livsfarligt!

Vem kan motstå små söta röda zoo apor? Eller chokladgrejor? Eller lakritsfiskar? Inte jag i alla fall. Problemet är bara att efter man ätit godis får man en enorm socker kick. Skrattet flödar i mängder och allt tycks sig jättekul. När man sedan lämnat spelkvällen man var på och kommit hem, krupit till kojs och väntar på att sömnen ska infinna sig märker man att det blev nog någon bit för mycket och att tillståndet man befinner sig i är mitt i en sockerchock. Yrsel och illamående är då symptomen. Det är därför jag undviker till godis så gott jag kan. För när man väl tagit första biten är det väldigt lätt att ta en andra bit också.

På tal om socker så lärde jag mig igår att sucketter är lika söta som en vanlig sockerbit. Även om de är såå små! Mitt te blev väldigt sött och odrickbart efter 7 stycken.  

Dagens ord: Man kan få för mycket av det söta

Någon som förstår liknelsen?

3 roliga händelser sedan i Söndags
 1. BodyPump ledaren
Min kära far tog med mig på BodyPump i söndags. Vi placerade oss längst bak i salen eftersom att det var min första gång. Ledaren måste ha sett min osäkerhet för hon kommer bak och vill ha reda på läget. Dialogen går typ såhär:
"Är det din första gång?"
"Ja..."
Ledaren sneglar mot pappa som står bredvid och börjar försöka få fram en bra mening
"Är ni..... är ni två...." Hon tittar fram och tillbaka på oss båda " Är........" 
"Han är min pappa."
"Jaha!! Va bra........ då får pappa coacha dig då!"
Hon hade en väldigt lättad uppsyn vid den tidpunkten! Haha, hon trodde att vi var ett par. Snacka om kul! Måste bara nämna att det inte är första gången någon tror det. Folk är konstiga. Måste se roligt ut när Pappa, jag och Amanda är ute tillsammans.
 2. Amanda
Amanda och jag ska kolla på kort på min Laptop. När jag loggat in och min bakgrundsbild kommer fram lyser lillpysen plötsligt upp och börjar flina jättemycket. Hon gör sedan sin typiska generad min. Som bakgrund har jag skådisen Jensen Ackles.
"Amanda, tycker du att han är söt?"
Hon bara flinar
"Tycker du att han är söt?"
 Hon utbrister plötsligt överlyckligt "JaaAaa!"
Märks tydligt att hon är min lillasyster. Haha
 3. Levande ljus
Tredje händelsen är när det krävdes tre tändstickor för mig att tända två värmeljus. Egentligen inte jättekul men var tvungen att skratta åt mig själv efteråt.
Tänder två ljus. Släpper ner dem i deras lyktor och båda slocknar i fallet. Tar upp dem. Tänder igen. Första ljuset går jättebra. Släpper ner det på plats utan missöden. Andra ljuset: jag tar upp det (brinner btw) råkar fumla till det så att jag tappar ljuset på min dator och det glider sedan iväg ut på skrivbordet. Turen var med mig, ljuset var fortfarande tänt och inget brann upp, yeeyh. Plockar upp ljuset igen och råkar sedan fnysa till på grund utav damm. Ljuset blåses ut och jag är tvungen att tända det igen. Satt sedan där och fnissade åt mig själv en bra stund.

Dagens ord: Skratt är en enkel melodi som förgyller även den gråaste höstdag

Eftersom det verkar vara på modet att ha en blogg och blotta sig för världen hänger jag på trenden som den modemedvetna samhällsmedborgare jag är.

Det här med läsare är egentligen inte så noga. Det är vad jag försöker intala mig själv. Men hela idén med en blogg är ju att andra ska kunna få en inblick i mitt liv, reagera och kanske till och gotta sig i min olycka. Egentligen borde huvudsaken vara att jag vet att jag finns, inte att andra gör det. Olyckligtvis är varje människa så egoistisk att hon tror att hon är universums centrum. Det är därför bloggandet får en att må bra. Något som är ens eget och där man sätter sig själv i centrum. Även om nu ingen annan gör det.

Världen styrs till stor del av datorer nu för tiden. Utan datorer skulle dagens värld inte funka. Om alla världens datorer slutade fungera som en följd av en stor elektroniskpuls (Dark Angel) skulle allt stanna upp och vi, jordens människor, världens tredje intelligentaste varelse efter möss och delfiner (enlig Liftarens guide till galaxen då va) skulle lamslås. Inte för att detta har så mycket med mitt bloggande att göra, men vänta, jag kan känna att en slutsatts kommer senare.

Folk blottar sin själ och hela sitt hjärta för världen via Internet just därför att de behöver uppmärksamhet. Förr räckte det med en dagbok. Men vi människor roffar åt oss mer och mer. Har ett större ha-behov. Genom bloggen ska vi äga andras intresse och nyfikenhet för att vårt eget personliga ego ska må bra. Vi behöver en hel värld att berätta om upplevelser och känslor för. Det räcker inte längre med en dagbok, den har inte en tillräckligt stor läsekrets. Och om den nu skulle ha det vore det nog världens katastrof. Ingen skulle kunna läsa min handstil!

Men vänta nu, åter till "Dark Angel-teorin" (en helt underbar tv-serie btw). Jo, den otroligt djupa slutsatsen är att utan datorer vore vi hjälplösa. Vi skulle inte kunna marknadsföra oss själva. Hjälp! Förfärlig tanke, ingen mer bilddagbok!

Jag tillhör helt enkelt rätt generation. Det är därför som det här med bloggandet inte känns helt FuckedUp. Detta inlägg är inte en blogg diss, snarare en hyllning. För glöm aldrig att du är världens mittpunkt...... under en stund kanske blott en sekund. Det beror på hur länge läsaren orkade fortsätta hänga med i alla flummiga tankegångar.
Nu ska jag i alla fall gå och kolla på film som vi hyrt via vårt bredband. Ödets ironi. Vad skulle vi göra utan datorer? Inte kolla på film i alla fall. 

Dagens ord: Skaffa en blogg, bli världens mittpunkt och lev sedan ditt liv som den stjärna du vet att du är

(Grattis till alla er som orkade läsa ner hit! Kommentera nu också så att jag blir nöjd och glad)