Solnedgången markerar slutet på en dag fylld av händelser. Minuter som aldrig kommer igen och efterlämnar minnen som snart kommer att blekna bort, eller förpackas för att förvaras längst in i ett fack av hjärnan. Arkivskåpen sprängs snart och hjärnan rensar bort minnen den inte anser viktiga. Vad åt jag till frukost den 24 maj i år? Inte viktigt.

Det är sorgligt med dagar som bara rinner förbi och av en. Likt vatten från ett paraply. Solnedgången gör mig ledsen för vad lyckas man egentligen uträtta under en dag? Livet känns meningslös, inte innehållslöst men meningslöst ibland. Vi fyller vår tid med saker, tidsfördriv och människor, till vilken nytta? Och måste man uträtta något av nytta?

Nä, livet kan levas på vilket sätt som behagas av personen som lever livet. Lycka är den magiska ordet. Alltid lycklig... det räcker med ibland. Människorna jag möter formar mig. Dessa får mig att se fram emot soluppgången som jag vet följer varje solnedgång. Likt solen lyser de upp livet. En ny dag och tid stundas.

Dagens ord: Ute på djupt vatten och simmar