Har ni sett den där reklamen. IQ var rädd om dig, angående alkoholkonsumtionen. Den är verkligen jättebra. Sorglig men sann. Den når verkligen ut med sitt budskap tycker jag. Först verkar allt jättebra och alla har hur kul som helst. Men sen spårar det ut. Texten i låten är helt klockren, som min pappa skulle sagt!

Söndag, sista dagen. Lika skönt varje vecka, och lika sorgset på ett sätt. Men jag har haft en hyfsat bra vecka. Lite grejer händer det allt.

Min mamma åker till Thailand idag. Snyft säger jag bara. Det var jobbigt att veta att hon ska vara borta i två veckor. Två veckor är lång tid! Jag började faktiskt gråta när hon skulle åka. Är en riktig lipsill så fort det är något sorgset men ändå. Trösten idag har legat i åttiotals musik. Härlig takt och funny texter, funkar alltid!

Det finns många bra citat från Buffy!

"You're not friends. You'll never be friends. You'll be in love till it kills you both. You'll fight, and you'll shag, and you'll hate each other till it makes you quiver, but you'll never be friends. Love isn't brains, children, it's blood...blood screaming inside you to work its will. I may be love's bitch, but at least I'm man enough to admit it."  -- Spike

Jag längtar för tillfället, längtar tills att nästa vecka är över. Tills att jag är ikapp i skolan. Tills att mamma är tillbaka. Till julen. Till studenten. Jag har tänkt en del på det här med att längta efter framtiden. Framtiden är okänd och det gäller att leva i nuet. Min kära syssling gjorde mig uppmärksam på ytterligare ett bra citat: "Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift" och det stämmer så jävla bra! Tänk på det!

Dagens ord: "Live is life"

Er allas favvo är tillbaka på bloggen igen efter ett litet uppehåll!
 
Hoho!
Vi går mot juletider så här i november. Varje dag är en nedräkning mot jesufödelse. Mohaha eller snarare mot lovet!

Idag har varit en sådan dag då jag har tagit några former av beslut. Eller hela denna vecka snarare. Nu har jag en plan från att innan ha varit planlös!
Efter gymnasiet ska jag;
1. Jobba under sommaren på städ
2. Åka till Irland och hälsa på mina underbara polare
3. Ta en restresa
4. Jobba som Au Pair i Spanien under ett halvår
5. Komma hem till Sverige och göra ngt under några månader
6. Börja plugga i Lund till Civilekonom med ett halvår utomlands i typ England!
7. 2014 gå ut och börja jobba

Så jag har en del framför mig... haha gissa hur många gånger jag kommer ändra mig egentligen! Men det känns skönt att i alla fall ha lite koll på vad jag vill. Det skänker frid, precis som Jesus gör.

Dessutom har jag bestämt färg och modell på min balklänning, woho!

Dagens ord: See ya, don't wanna be ya!

Jadu, undra när slutet kommer. Det egentliga slutet i livet är döden men det finns fullt med avslut i själva livet också. Avsluta ett höstlov, ett kapitel i en bok, avsluta en dag med sömn, det finns otaliga exempel. Samtidigt som vi avslutar påbörjar vi också saker. En ny vecka, en ny timme, allt i livet går ut på att avluta och påbörja. När vi inte når våra avslut det är då vi ger upp på vägen men även det är ngn form av avslut för då har vi bestämt oss för att avsluta det oavslutat. Krongligt? Inte speciellt, det är bara ord. Att påbörja och avsluta en mening det är ju det som skriva (och blogga) går ut på^^ Där i mellan uttrycks saker och ting, precis som i livet.

Lovet är som sagt slut och imorgon börjar en ny dag, en ny skolvecka. Vad har jag gjort denna vecka då?
Tagit det lugnt faktiskt, inte stressat runt på en massa grejor. Passat min lillasyrra och hängt en del med den lite större syrran, hehe. Varit på bio en del och hängt en jävla massa, helt ofrivilligt, i Borås!

Dagens ord: "And I want pigs"

En väldigt glad Lollo och en väldigt glad Alexandra satte sig en dag på ett tåg för att åka till Borås och boka tid för tatuering. När de efter en lång resa kommer fram till Stationen och gått av tåget inser de båda att de inte alls hittar i Borås. Inte heller har någon av dem en aning om vilken adress de ska till. Efter ett telefonsamtal till deras kära vän Johanna som kan Borås bättre får de en vägbeskrivning till stället. När de halt nervösa kommer fram inser de snabbt att stället är stängt. Efter ett öga på öppettiderna är detta något som är ett faktum VARJE måndag. Det roliga var att de egentligen var fullkomligt medvetna om detta. Äsch vi gör ett nytt försök imorgon tänker de och går på tröstbio istället.

Nästa dag går de upp tidigt för att åka till Borås igen. Nu hittar de ju till studion så de tycker att de har läget under kontroll. När de än en gång befinner sig utanför studion ser de att trotts att de är där på rätt dag och inom öppettiderna så är det stängt. Hmm, förvirrat läser de lappen som sitter på dörren (den satt där dagen innan också) den 28/10 öppnar vi kl 15. Tack! Tre timmar till för Lollo och Alexandra att slå ihjäl i Borås. Denna gång blev det lunch, shopping och Chai Latte. När de till slut efter tre timmar kommer till en öppen studio så visar de sig att de inte har några tider förens nästa år. Visst, men vi tar en tid då. Tyvärr så har vi inte släppt dem än! Ni får ringa nästa vecka! Tack Tack!

Torsdag morgon. Två nervösa tjejer möts på en buss för de ska på Drop in tatuerings moj. Wii! Efter en lång kö i kylan får de var sitt nummer... 4 och 5. Efter många timmars väntan börjar det närma sig. Alexandra fick smita före i kön så hon fick sin tatuering utan att vara mentalt förbered. Enligt henne gör det inte ont alls. En nervös Lollo lugnar sig något. Sen var det hennes tur. Några ändringar och sen gör det igång. Och JÄVLAR! Det kändes. Det går, det går. Efter tjugo minuter få hon blodsockerfall och behöver ta sockerpaus från smärtan. Kiss my ass! För jag klarade det! Smärtan till trots.

Resultatet: The White Tree of Gondor på min vad!!

Såg Bridget Jones dagbok idag. Satt där i min ensamhet och hade det så jäkla roligt. Jag har inte sett den på ett tag så det var verkligen jättekul! Hehe, det är helt klockrent när hon åker ner för brandstången och träffar kameran med sin rumpa. Gud vad jag skrattade. För att inte tala om alla klockrena gånger hon gör bort sig!

"Den enda glädjen i världen är att börja." Det stämmer på ett sätt. Börja med något nytt, börja på en läxa, nya starter i livet. Men precis lika glädjefyllt är det att avsluta något. Ett träningspass, en inlämning. För då har man fått gjort något. Jag brukar alltid tänka att det inte spelar någon roll vilket mål man har med något som är det viktiga. Det är vägen till målet som betyder något. Det är där vi hittar den äkta glädjen. Att ta sig fram i livet. Visst finns det små hålor i vägen. Min väg är en grusväg just nu. Inte en stig för den är för snårig, men inte en rak asfaltväg där allt rullar på bra. Utan en helt vanlig grusväg med sina många hålor.

Varje gång jag undvikt en håla hittar jag glädjen i livet. Eller precis när jag har åkt i en, skakats om, men kommit tillbaka på rätt spår. I nuläget är det en väldigt djup håla. Jag är sjuk igen, värre än förut. Missar massa i skolan, prov med mera och det känns inte alls okej. Jag hatar att missa saker, men imorgon ska jag gå dit och skriva provet men inte mer. Få frånvaro gör ont i mitt hjärta. Jag har varit sjuk till och från i flera veckor nu och blir fan aldrig bra!!

00.00 är klockan nu! Han älskar din kompis... kul!

Mina vänner, Buffy, bra böcker och trösten i att det snart är lov är glädjeämnen just nu mot ett hittills okänt mål, en grop bara det.

En väldigt seg bloggvecka här, nästa blir bättre.

Läste i GP igår en liten rolig sak, David Modiri och Gudarna spelade på Sticky! hehe Där blev det nog lite fel... hade det varit ett kommatecken med efter David hade det varit okej, för han är en av gudarna. Men Det mer korrekta namnet är nog Navid! (och jag var där btw)

Träffade Pysen idag. Lika glad som vanligt och det gjorde mig glad. Hon pratade massa och under tio minuter sa hon inget annat än "jag är Pippi Låångstrump", samt sjöng. Hästen på lekplatsen var Lilla Gubben och jag var stora Herr Nilsson som kunde gunga själv.

Jag håller på att ge upp Internet helt. Det känns inte kul längre. Blogga är helt okej, oftast kommer jag på bra saker att blogga om men glömmer bort dem igen innan jag bloggar. Kul!

Dagens ord: Soon!

Jag blir så irriterad. Va fan höll jag på med på Peace and Love igentligen. Jag har nu börjat lyssna på Johnossi, jättebra! Och precis som med Markus Krunegård upptäcker jag att de spelade på P&L. Jag blir så irriterad!!!

ojojoj va dålig uppdatering här, sorry!

Tillbringade en jättemysig helg hos Fin! Låg i soffan hela lördagen med varsitt täcke upp till hakan och bara glodde på dumburken. Grät en skvätt ibland, pratade och skrattade gott.

Fick även reda på att jag under ett bra tag har somnat till BandIt helt i onödan eftersom Lugna Favoriter sänder på frekvensen 106,9 i Göteborg. Kul att det inte stod på hemsidan när jag kollade. Men när jag väl skulle lyssna på kanalen i söndagskväll så fungerar inte den frekvensen på min radio! Så jag kom på anledningen till att jag bara lyssnar på en kanal beror på att jag knappt kan få in någon annan kanal.

Är även en liten sjukling på burk dessa dagar. Det är jobbigt för jag orkar inte göra så mycket mer än att sova. Däckade runt halv två idag och vaknade strax efter fyra och var fortfarande dödstrött.

Jag har även kommit på att jag bara ska läsa böcker på engelska nästan. Det behövs =)

Dagens ord: "The bleeding hole in her heart"

Visst är det stor skillnad på ett Hej och ett Hejsan? Tänk lite på det...

Har en härlig helg framför mig tillsammans med min fina syssling Jossan. Vi ska se på massa film med temat, trumvirvel, Jane Austin. Vi ska hinna med Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Emma, En ung Jane Austin och Jane Austins Bookclub. Mycket trevligt.

Åker iväg imorgon men är tillbaka på söndag. Vi är tillbaka då med nya tankar och funderingar kring ett hittills dolt ämne, jag är fan inte Yoda!

Dagens ord: Döden

Tjo! Då var lilla underbara jag tillbaka igen efter några dagars uppehåll. Det var ju en historia om lite för mycket piller som gjorde att jag hamnade på Rehab, men det är över nu... låt oss tala om gladare saker. Jag mår bra, jag lovar! Ny frisyr bara, jag tror att ni alla kommer gilla min numera lite mer "blanka" look.

Vad hände på Rehab då? Inte mycket. Jag stiftade närmare bekantskap med the slayer. En väldigt trevlig prick, lite uppgiven efter sin mammas död bara. En paus för henne med var nog välbehövlig. Förstår inte hur hon orkar ränna runt på kyrkogårdar hela nätterna och göra gud vet vad men sin spetsiga påle hon alltid bär med sig.

Nu när jag är tillbaka i vardagen igen får jag tampas med huvudvärk och en svullen hals (har nog bränt mig på det varma vattnet i alla koppar te jag och mina vänner dricker varje vecka). Eftersom jag faktiskt var på avgiftning tilläts inga droger. Men blod är ingen drog va? Bra! Min andra nya vän, en blod snygg sak, som slayern inte vill något hellre än att sätta pålen i, sa att det inte var någon drog. Å andra sidan är han en stygg pojke...  

Men jag lever i alla fall. Andas och mår bra. Jag la av med cigaretterna under avgiftningen. En stor eloge till mig! Eller hur Sniff?

En fråga bara... hur länge var jag borta från mina kära älsklingar till läsare? Det känns som fem, sex dar men sist jag kollade i almanackan var det april men en liten fågel viskade i mitt spetsiga öra att det nu är oktober. Om det stämmer är jag väldigt förvirrad.

Så nu för tiden försöker jag bara leva i nuet. Inte tänka på igår och inte tänka på imorgon. Att jag gör samma misstag dag ut och dag in gör inget. Gud förlåter alltid, han är förlåtande. Jag ska leva i all evighet så han har några år på sig att sura!

Dagens ord: "Can you take me higher?"

Bara för att allt är svart på vitt behöver inte det betyda att det är tråkigt. Okej, grått är en tråkig färg. Speciellt när vädret är tråkigt och grått så är grått inte gott. Men svart på vitt. Se sanningen i vitögat. Det är inte tråkiga saker. Det är bra saker med tråkigt innehåll. Som svart text på vitt papper. Hur kul är det liksom? Hade det inte varit roligare om pappret var rosa? Eller om man tar livet som exempel; Att leva på rosa moln är väl roligt och bra. Men att se det svart på vitt gör det mer realistiskt. Kanske inte bättre, men ändå bra. För man inser något.